Fyyy FAN vad skönt det är att äntligen vara vaken och slippa ligga i sängen. Den här natten har varit så sjuk. Jag har vaknat flera gånger och stirrat på klockan (ungefär som när man var liten och inte kunde sova natten före julafton), jag har vaknat av att jag pratat med någon och dessutom höll jag min telefon mot örat en av dessa gånger.

Inte nog med det, jag har även drömt så konstiga drömmar så det finns inte. Eller inte konstiga, men så jäkla verkliga så jag börjar tro att jag drabbats av hjärnspöken.

När jag äntligen kände att det var dags att stiga upp så möts jag av ett kritvitt Ryd, och ungefär där blev hela min dag förstörd. Snö är det mest deprimerande jag vet. Det känns som om hela världen står stilla och det är omöjligt att ta sig någonstans. Haha, gissa om jag upplever våra vintrar som långa...

Ännu en gång; Varför i hela helvete har jag valt att bo i Norden?