Imorgon tar jag studenten (WÄWÄWÄWÄ). Det känns konstigt och ofattbart och bara jättekonstigt. Dessutom känner jag mig gammal.

Mina päron har stressat sönder den senaste veckan för att allt ska vara i ordning tills imorgon. Jag är nöjd bara allt går smärtfritt!

Och så skulle jag förstås vara nöjd om min matlust kommer tillbaka igen. Den har vart kass de senaste dagarna (speciellt efter att vi kom hem från Zante). Jaja, allt löser sig. Någon gång. Eller så får man skita problemen helt enkelt.


Det här blev ett luddigt inlägg, men jag känner mig lite så ibland. Oftast. Alltid.