Slutet är nära!
Nyåret firas här nere i Montpellier. På Le Conti. I disken.... Hahaha!
Det är skönt att vara tillbaka faktiskt. Det känns lite som en befrielse faktiskt.
Igårkväll firade vi jul här i lägenheten; jag, Lina, Jeremi och Macke (som följde med ner i några dagar). Idag hade vi skuttat runt på stan i några timmar och snart ska vi fixa till oss och springa till restaurangen. Full rulle alltså!
För övrigt är jag sugen på att köpa möbler.
Tack och hej och gott nytt år på er allesammans!
Åland, Åland
Det känns sjukt att vara hemma igen. Ingenting är förändrat, förutom mångas frisyrer.
Juldagen och annandagen var bra. Har träffat en hel massa folk. Och snart ska jag sticka in till stan för att gå lite ärenden och träffa lite mera folk. Alles nya pojkvän (jag tror jag får kalla honom för det nu) anländer till ön ikväll så jag har lovat att skaka hand med honom en snabbis också innan jag drar iväg igen. På onsdagmorgon åker jag alltså. Det ska bli himla skönt att kunna gå utanför dörren utan att halka omkull! Jag och snö har nog aldrig varit en särskilt bra kombination...
Hej så länge!
Då var dopparedagen över då!
Jag sitter och julmyser hemma i mitt eget rum ute i bastöskogarna. Hela dagen har spenderats med familjen och grannarna. Fina sms från nära och kära har trillat in. Julmat har ätits. Julklappar har öppnats (i way för många timmar). Det känns helt okej att vara hemma alltså. Dock kan jag knappt bärga mig tills jag åker down south nästa vecka igen.
Imorgon har vi den heliga juldagen att fira och då blir det bannemig inte nådigt. Vi ses ute! 
Det var ett tag sen ni fick se cambilder tagna i mitt rum. Oroa er inte, det ser ungefär ut som förut; min Guernica hänger på sin vanliga plats och mina gamla hästböcker översvämmar fortfarande bokhyllan. Dock har min mamma lyckats pressa in mitt piano samt gå lös med julpyntet... Haha, det hänger alla möjliga tomtar och elefanter i fönstret.
Hemma - Efter tillräckligt med turbulens
Flygresorna hem till detta kalla norden var inte de bästa i mitt liv. Redan i måndagsmorse när Jeremi sa att han hade kollat upp vädret och sett att det skulle bli orkan ställde jag in mig på att kanske bli en natt i Paris.
Nåja, på flyget från Mtp till Paris hamnade jag att sitta mellan en estländska och en afrikan. Det visade sig att de båda var fasligt flygrädda för jag vaknade av att den estländska tjejen satt och hyperventilerade på min ena sida och av att afrikanen sjöng helt hysteriskt på min andra sida. Efter en stund säger piloten att det kommer bli turbulens... Great liksom. Och turbulens blev det minsann, herrejävlars fa-aan. Jag var så säker på att vi skulle dö, så jag inte ens kunde panika. Okej, vi dog inte för det lugnade ner sig betydligt efter ett tag. Tills en flygvärdinna började tjata om att någon hade rökt på toaletten. GREAT!! Ännu en stund efter det säger samma flygvärdinna någonting i stil med "Ursäkta, vi är hemskt ledsna, men vi är på fel plan. Det här är alltså INTE det planet vi skulle ha tagit. Allt är dock helt okej, som det ska vara, förutom att vi inte har någon mat..." aaaahahha, då ville jag gråta en skvätt. Eller två. Eller hundra!!!
Landningen gick bra, förutom att det var så mycket förseningar så vi inte kunde stanna vid en landgång (vetefasen vad det heter på riktigt) så en buss skulle komma ut till landningsbanan och hämta oss. Bussen var dock jäkligt sen så vi fick stå i planet i en halvtimme (observera att jag skulle ha EN timme på mig på Charles De Gaulle, som är en helvetiskt stor flygplats) innan den hämtade oss. Väl inne på flygplatsen var köerna inte att leka med. Mitt plan skulle gå om en halvtimme och det skulle med säkerhet dröja två timmar (skojar inte) innan jag kommit igenom security checken. Jag såg någon slags flygvärdinnetant som sprang förbi hela kön med någon annan som hade bråttom, så jag grabbade tag i henne och förklarade läget. Det enda hon sa var "I don't know what to to" och så sprang hon vidare igen. HAHA, kul! alla andra som skulle till Stockholm försökte med samma sak, men tanten vägrade släppa förbi någon... TILLS EN KVART INNAN PLANET SKULLE GÅ!! då jävlar kom hon springande och ropade "STOCKHOLM, STOCKHOLM?! NI HAR BRÅTTOM!!!" eeheheh...
Oh well, väl ombord på nästa plan fick vi veta att de hade tekniska problem så de skulle starta tio minuter senare. Okej, inga problem. Jag somnade. Jag vaknade en timme senare OCH VI STOD FORTFARANDE KVAR PÅ FLYGPLATSEN! Vi var alltså två timmar försenade till Arlanda. Dock gick turen från Paris väldigt lugnt till. Ingen turbulens och inga hyperventilerande estländare. Det tackar jag för.
Nu är jag hemma iallafall och det är kallt.
Ciao, vi ses i dimmorna på fredag!
Sista kvällen i Monpe!
Imorgon bär det av hem till ljuva norden. Fy fasiken...
Igårkväll var det iallafall livat på restaurangen. Det blev sist och slutligen en privatkväll med band och diverse groupies för ett stort gäng som hade bokat. På slutet var vi alla fulla (bokstavligt talat) av kärlek och det var jättetrevligt. Kul hade vi iallafall!
Idag har varit en riktigt, jäkla, tokbra dag! Värsta tokfrukosten, värsta tokshoppingen och värsta tokmiddagen på en svinkall restaurang!
Nu ska jag ta mig i kragen och packa mitt stuff.
Bisous
Reality check:
Det är lördagmorgon, jag åker hem till Åland på måndag och jag har fortfarande inte köpt en enda julklapp.
Det betyder alltså att jag har knökfullt schema hela helgen. Snart måste jag kasta mig in i duschen, tvätta kläder och städa mitt rum, sen springa in till stan och göra det man gör så här i juletider. Efter det blir det jobb, jobb, jobb all night long. Ingen vila här inte.
Jag måste försöka hitta en vinterjacka också för jag känner nämligen på mig att min lilla läderjacka inte kommer vara till så stor hjälp när jag kommer till Sverige. Och kanske ett par skor. Uääähääh, jag får panik!
Dessutom måste jag försöka ta mig ut och dricka en öl eller två med Sophie ikväll, eftersom hon åker till Toulouse imorgon.
Och jag har slut på sugarutter också..........
För övrigt så hade vi någon slags julfest i skolan i torsdags. Det var helt okej kul, förutom på slutet när vi skulle kolla på film. Då stack alla ut och drack öl istället (lärarana också). Det blev Fitz Patrick's, sen hem till Claes och dricka pastis, sen hamnade vi på någon fest med en massa amerikaner och efter det drog vi till Cargo en stund. Vi körde alltså all in igen och i fredags satt vi som zombies i klassrummet... Ända tills vår lärare sprang iväg och köpte vin (MUHAHAHAHA). Jag älskar min skola!
Ciao!
Hujedamig!
I lördags var det som sagt svensk-party på restaurangen. Det blev fullt ös hela dagen eftersom det var hundra saker som skulle ordnas och köpas osv. Kul hade vi iallafall och lite folk var det minsann!
Albert som var på besök blev inslängd i disken!
Syrrorna som alltid tycks flasha sina bh:ar.... 
Sophie var där!
Clas och någon random fransman var där!
Pappa och mamma Conti var såklart på plats.
Albert var uppe i det blå tillsammans med min kamera.
Et LES VIKINGS!!!!!!!!
Sen blev det minsann efterfest!
Och om en vecka sitter jag antagligen i en snödriva på Åland (förutsett att allt går som det ska). Det känns lite sjukt det också.
Trallalala
Idag har jag en betydligt mycket bättre dag än igår. Dåliga dagar har alla och så är det bara.
Den här helgen kommer nog bli bra tror jag. Imorgon firar vi lucia på restaurangen. Svenskar, svensk meny, svensk musik och fransmän. Muhaha! Linas kompis Albert kommer hit över helgen också så det ska bli roligt.
Och jag vet att jag är trög med att ladda upp bilder, men så här såg det iallafall ut förra fredagen:
Julmarknad på Comedie. Jag lovar, det finns säkert hundra sånadära bodar där!
Mina kära följeslagare; Sophie, Lovisa, Caroline (om jag minns rätt), Monica och Elin.
Träffade Edward Norton på Panama!
Och någon med stora brillor.
Och någon med en hatt.
Och Carlos var glad!
Då kör vi igen då!
Jag ska möta Sophie på Comedie om en halvtimme så jag antar att det kommer bli några öl ikväll igen. Eftersom tisdagar är bland det värsta jag vet så är det ett helt perfekt sätt att slösa bort kvällen på.
Imorgon är det vår sista dag med vrickade vikarien. Det är synd tycker jag. Det lär inte bli mera "olé olé" (till spanjorerna) eller "LES VIKIIIIIINGS" (till mig och Sophie) på ett tag nu.
Nej nu ska jag snöra på conversen och skutta in till stan.
Och förövrigt så ses vi om två veckor!
A real snapper!
- I know a man with a wooden leg, called Smith.
- Really? what's the name of his other leg?
Hihihi, det är måndag. Vad mer kan jag säga?
Stammisarna på Le Conti DEL 2
Som jag skrev en gång här förut så finns det en hel del roliga stammisar på restaurangen. De är faktiskt jättegulliga de flesta av dem. Så gulliga så jag skulle vilja ha dem hemma i vår lägenhet!
Monsieur Ferran skulle få sitta i soffan och se trevlig ut. Jag vill ha Ginette i badkaret och Cash Express ska jag krympa och sätta i kylskåpet. Marcel och Michelle skulle jag nog stänga in i vår lilla innergård...
Fy fan.
Igår körde vi all in på krogarna, men jäklars vad kul det var! Var hemma halv sex imorse, så idag mår jag som jag förtjänar. Tror jag ska ta och svepa en espresson och kasta mig i duschen nu för sen blir det minsann lite jobb och efter det kanske jag lyckas ta mig ut i vimlet igen.
Ett råd bara; kör aldrig shot race med en fransman!
Hej och hå
Man vet att man måste blogga oftare när mamma ringer och undrar om jag lever eftersom det varit "så tyst" på bloggen nu (det vill säga två dagar)... Muhahaha!
Ja, jag lever och mår bra iallafall. Just nu mår jag lite extra bra eftersom jag just kommit hem med en massa fint från min shoppingrunda! Vi i klassen är fortfarande strandsatta med vår knäppa vikare (vilket jag trivs himla bra med) som berättar om när han bodde i Mexico när han var liten och när han rökte på för första gången och kastade citroner på bilar. Haha, dessutom lär man sig himla mycket med honom och det är ju också ett stort plus.
OCH ikväll blir det utgång minsann, vilket var himla längesen.
Som ni ser är jag precis som vanligt. Dock några kilon lättare och med bättre franskt ordförråd.
Heippa!
Jag kan inte sluta skratta
Och vår knäppa lärare ställer sig upp i givakt och lägger handen på bröstet om man nämner Jimi Hendrix, Led Zeppelin eller Mozart.
Nu ska jag skutta ut med Maori en snabbis och sen blir det mera jobb på restaurangen. Ingen vila här inte!
Nu börjar andra halvlek
Nej, jag är inte intresserad av fotboll på något sätt över huvudtaget. Däremot insåg jag just att jag varit i Montpellier i två månader idag. Och det är bara två månader kvar. Bara fem och en halv vecka kvar i skolan. Bara 21 dagar tills jag firar jul på Åland.
Det är sorgligt. Visserligen får jag mental breakdowns med jämna mellanrum och vill inget hellre än att åka hem, men just nu är jag så jäkla nöjd så jag tycker det är sorgligt.
Jag saknar inte Åland. Nej för tusan, inte det minsta. Dock saknar jag alla mina tokroliga medmänniskor så jag tycker att alla skulle kunna flytta hit istället. Liksom, hallå? vad är Åland jämfört med det här???
Nåväl, idag fick jag en fin tröja av Lina, så nu behöver jag inte frysa längre (inte för att det är speciellt kallt här... MUHAHAHAAAAAAAAAAAAA). Money buys happiness!
ciao
