Skuldkänslor och ångest

Det här är nog det värsta hittills. Om jag någonsin får för mig att köpa en ny häst när jag blir äldre; Snälla, slå mig hårt då för det här vill jag inte uppleva flera gånger! Jag får hoppas på att allt känns bättre när det är över bara.

Och den första som träffar på mig imorgonkväll om jag lyckas ta mig in till stan (jag ska tydligen köra in ENSAM!!) måste påminna mig om att jag ska äta. Det börjar bli länge sen sist.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0